agnesericsson

Pius..

Alltså ni som inte förstår er på ett band mellan en häst och ryttare, eller vad kärlek till hästar är överhuvetaget behöver inte läsa.

Nu är det snart 3 månader sen jag såg dig, sen jag satt på din underbara rygg och busade runt..
Du var min bästa vän i ett och ett halvt år. Alla mysig stunder med dig, visseligen fanns det inte många såna då du tyckte bättre om att busa runt.
Men det gjorde mig inget att du hellre ville busa runt i skogen, lägg bocksprång lite då och då, få spunk och backa ner i dikena.
Vi lite lika på något sätt, hur man nu är lik en häst. Men på sättet ni vet. Det var som om han visste vad jag ville utan att gett någon signal. Jag kunde bara ställa mig upp i stigbyglarna så ökade han farten till max medans vi susade över ängarna.
Vi var som en och samma varelse, tillsammans blev vi ett lixom.

Det var inte bara på ryggen du var världens underbaraste, utan med mig på backen också.
Alla bus du gjort, helt plötsligt kunde du välta ut borsthinken och sen kollade du på mig med dina ögon som det bara lyste bus ur.

Saknaden blir bara större och större, jag blir tokig, jag behöver dig, jag behöver känna din värme, jag behöver din busighet.


Först gången jag red dig


Vår första uteritt


Fina häst


Bra kamera.. Vi susar över ängen





Kärlek


I love you.

Hästar är speciella djur, dom är verkligen inte bara djur för er som tror det. Dom är sanna vänner, precis som hundar.
Tanken att det alltid finns en speciell som tycker om en oavsett gör allt så mycket lättare.

Bandet mellan en ryttare och en häst, ja någon som man vart med länge, det är otroligt.
Det är riktigt kärlek, det finns inte sån här kärlek mellan två människor, inte ens i närheten.
För här finns bara tilit, vänskap och kärlek. Ingen svartsjuka eller bråk.