agnesericsson

Pa kvallen, nar jag slackt lampan och lagt mig for att sova, det ar da det ar som varst.

Alla tankar kommer, tankarna om hemlangtan, saknaden av mormor och morfar, tankarna om dig.

Flera ganger har jag fragat mig sjalv hur jag kan trotsa det jag alltid trott pa, alla rad jag sjalv gett till mina vanner nar dom statt oga mot oga med detta jag nu star emot. Jag trodde nog aldrig riktigt att det skulle handa mig, att jag skulle hitta nagon som skulle kunna gora nagot sant, aven om man stott pa hinder innan det skedde..

Varje gang tankarna kommer upp blir tvekan sa stor, det gor inte saken battre att jag ar har borta.