Jag saknar dig, du fina
Plötsligt slocknar en låga
som värmt och som givit allt
Ett ljus blåses ut och hastigt
känns allting isande kallt.
Någonting brister stilla
en röst och en sång dör ut
Och då förnimmer man tydligt
att ingenting är som förut.
Du var vårt allt på jorden
det finaste vi vet
Det gick så fort, vi fick ej talas vid
Ditt hjärta stannade och Du fick frid
Tack för alla goda år
Men sorgen efter dig är Svår.
Kommentarer
Trackback
