agnesericsson

.

En vecka efter morfars död hade jag legat på golvet framför tvn och pratat, utan att vänta på svar, som om jag pratade med luften. Jag hade sagt "Morfar är död. Ja, han är nog död, han är nog faktiskt död. Först flyger han upp till himlen sen ska han ligga under blommorna. Ja, så är det bara."

Andra gången jag nämnde något om morfar var vid köksbordet uppe hos mormor, jag hade sagt "Morfar är död, min morfar är död. Jag att morfar ska leva, inte vara död. Morfar ska leva."

.

Jag sov dåligt vid julen, drömde om Morfar ofta, hur roligt vi hade när vi lekte, hur mysigt det var när jag låg i hans famn och han läste för mig. Jag fick se morfar på sjukhuset innan han skulle bli aska, jag hade tittat och klappat på honom och sagt flera gånger att han sov.

.

Morfar var min bästavän, vi gjorde allt tillsammans, lekte, läste, sov, åt, titta tv/film, gick till handelsboden, ja allt. Han kallade mig för nyckelpigan, jag målade alltid en sten till en nyckelpiga och la vid hans grav förut, som minne. En gång sa han"Inte är det någon konst att ta hand om Agnes, hon sköter sig själ hon. Hon anpassar sig efter vad jag orkar. Leker lugnt och är jättesnäll" Det var som om jag förstod att han inte var helt kry för vanligt fall så var jag inte den lugna ungen, gjorde alltid allt jag inte fick, var först med att prova saker. Hade jag inte haft så kraftig benstomme hade jag brutit allt i hela min kropp säger pappa.

.

Morfar var min bästavän och han är det fortfarande. Jag saknar min bästavän, min morfar. Han som alltid fick mig på bättre humör. Idag var en jobbig dag.. min fina underbara morfar, jag älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig till tusen

.

.