agnesericsson

Jag vet att det ar for det basta, aven om jag inte vill det.

.

Snart ar jag hemma igen, det ar faktiskt bara 17 dagar kvar tills jag aker har ifran nu. Tiden har bara sprungit ivag, forstar verkligen inte hur det kan ha gatt sa fort. Det jobbigaste kommer vara att lamna barnen, det ar dom jag spenderar mest tid med, det ar dom som gjort ett avtryck i mitt hjarta, och Heather saklart. Jag kommer sakna det har stallet, omradert, parken, sjon. Det ar sa fint har, och nere i parken ar det alltid folk som spelar fotboll, det ar en annan varld har och jag gillar den har varlden. Men den vinner inte over Sverige.

.

Jag langtar mest efter stunden nar jag kommer ut i entren dar mamma,pappa pch syster kommer sta. Att antligen fa krama dom och kanna deras lukt, den trygga lukten ni vet. Har borta ar jag ensam, forutom nar jag ar med Heather och barnen. Det ar komplicerat, sa tanker inte forsoka forklara varfor jag inte umgas med familjen jag bor med. Att vara sahar ensam, det ar jobbigt. Kommer bli sa sjukt skont att komma hem och fa ha folk runt sig hela tiden, ska tvinga nagon stackare att bli mitt sovsallskap ett tag nar jag kommer hem.

.

Jag langtar till skolan, vannerna familjen, mitt vardagliga liv. Men over allt det som vill jag till Norrbo, med min familj. Jag saknar det stallet sa himla mycket, och min mormor. Det kommer vara forsta gangen jag ar dar uppe efter att Ersa saldes. Vet inte riktigt hur jag kommer ta det an, men klart att det kommer vara svart. Det huset har funnits i var familj sen jag foddes och langt innan det, och nu ar det inte vart langre. Fina Ersa.

.

oj, nu bara babblar jag pa har. Sorry, jag drogs med. Hmm, ska ata frukost snart, vi hors senare :)

Puss!