agnesericsson

Sjalvklart skulle jag klara det, jag ar fortfarande ung jag borde inte haka upp mig pa karlek.

Men ni vet sjalva, kanslan nar man vet att man har nagon, nagon som ar ens egen. Nagon som tycker om en av hela sitt hjarta.

.

Jag saknar kanslan att ligga i en famn som tillhor en pojke som ar min, och jag ar hans. Kanna den tryggheten, varmen och karleken.

.

Kunna vakna upp pa morgonen med haret pa halvan och trott i ansiktet, och kunna titta personen rakt in i ogonen utan att kanna att man maste gomma sig for att man inte kanner sig bekvam. Nagon man kan vara sig sjalv med fullt ut.

.

Jag vill kanna den kanslan igen, och jag har sagt till mig sjalv nu efter mitt senaste efterblivna "forhallande" att jag ska stanna singel och ge min tid till vanner och familj. Det later jattebra egentligen men det ar nagot som saknas i den meningen, och det ar en pojke som ar min.

.

Varfor ar det sa svart att vara utan karlek? I dagslaget avskyr jag att jag kanner sahar, jag vill inte vilja ha karlek, jag vill kunna kanna att jag har fatt nog av den skiten pa ett bra tag framover. Men jag kan inte det, for jag vill ha karlek, det vill jag. Men jag vill ha den pa riktigt.. inte pa latsas.