agnesericsson

..som bara fortsätter rinna.

Kära mormor min,
Mina ögon dom gör så ont, man skulle kunna tro jag varit med i ett slagsmål.. Jag är helt svullen och röd runt ögonen, det bränns. Jag vet att du vill att vi ska vara glada ändå, men det är så svårt. Jag tänker på dig hela tiden, jag försöker att inte gråta men ibland brister det och tårarna bara far ner för kinden min.

Vi åkte upp till Norrbo på din begravning, resan dit var jobbig, jag visste inte hur jag skulle reagera när jag skulle kliva in i ditt fina hus när du inte längre finns där. Jag skulle inte får höra ditt hej, har det gått bra på vägen upp? Jag skulle inte få känna din varma kram. Inget skulle vara sig likt..

Det knöt sig i magen på mig när vi svängde upp för grusvägen, Ersas, huset visade sig och tårarna pressade på. Hela släkten var där, det stod bilar på hela din gårdsplan. Jag möttes av ansikten som inte visste om dom skulle gråta eller försöka lätt upp stämningen där inne. Tårarna rann ner för mina kinder, mormor vart är du? Du skulle vara där, vi borde inte vara i ditt hus utan dig. Vart är du, varför är du inte här?

Vi gjorde oss i ordning för att åka till din begravning, när jag var där på ovan våningen kändes det som du var nere på ditt rum och gjorde dig i ordning, vi skulle någonstans där allt var glatt, vi skulle inte till din begravning. Allt var som vanligt...

Resan till kyrkan kändes som en evighet, det snyftades i bilen. Väl fram såg jag hur mina kusiner grät, Frej grät det gjorde så ont i mitt hjärta att se Frej gråta.. Vi gick till morfars grav och tårarna rann, dom ville aldrig sluta.

Väl inne i kyrkan kramade vi om din brors familj och allt som hördes var fin musik och folk som grät. Musiken gjorde det inte direkt bättre... Där längst fram, där låg du, i en fin vit kista med rosor och blommor. Det var så fint. Jag kunde inte förstå att där i ligger du, min mormor. Det fick inte vara sant..

Begravningen var så himla fin, allt var så fint. Vi åkte till församling hemmet och det hölls tal och sång. Anettes tal, min mammas syster, din dotter, jag ville aldrig att det skulle ta slut, jag ville lyssna på saker om dig för restan av dagen minst! Det var så fint.

Vi for hem och gick till sängs rätt fort, vi var trött. Fast vi inte gjort så mycket mer än att sitta stilla så var jag tröttare än jag någonsin vart. Jag förstod inte att man kunde ha så mycket gråt, det tog aldrig slut. Den är än inte slut, jag är uttorkad.

På söndagen, precis innan vi skulle fara hem vågade jag mig in i ditt rum. Rummet, ditt fina rum som nu var tyst.. Jag vill se dig stå där och dra på dina strumpbyxor, sitta där vid sängkanten med radion på och lösa korsord.
Mormor, vart är du?

Dagen du dog, morgonen, du hade radion på och packade för att åka ner till Danderyd så vi alla kunde få träffa dig när vi skulle fira Tuva som fyllde år. Du hade suttit på sängkanten och bara tippat bakåt. Du lämnade oss så plötsligt, det går inte in. Allt är en stor chock.

Mormor min finafina mormor,
jag har så mycket att tacka dig för, en underbar uppväxt där du alltid funntis vid min sida. Du har gett mig så mycket, du har lärt mig så mycket. Jag hade inte velat ha någon annan mormor än du, du är den bästa, du är unik! Du har gett oss värme, kärlek, vänskap, gemenskap, glädje och massor med mer.

Alla skratt du gett oss, du är lite virrig du mormor. Den gången vi spelade frågespel, du fick frågan "Vad är motsatsen till svartsjuk?"
Mormor: Svartfrisk! nej.. vitsjuk!! nej.. Jag vet!!! SVARTVIT! hahha men vad fel det kan bli.
Vi alla låg av skratt, du är så himla söt. Du har gjort så mycket tokigheter som gett oss så mycket skratt. Åh vad jag saknar dig..

Jag kommer aldrig mer få höra dig prata, aldrig mer få känna dina kramar, aldrig mer få dina råd, aldrig mer något. Allt jag har är mina fina underbara minnen. Jag önskar du kunde ringa mig, jag vill bara höra din röst, jag vill höra dig avsluta samtalet med " Puss och kram, vi ses på stan". Det kommer jag inte få höra något mer.
Du är one of a kind!

Alla bilfärder vi hade där vi bråkade om vilken musik vi skulle lyssna på. Jag var i den åldern jag ville lyssna på britney spears, när jag satte på hennes skiva sa du "Ska detta kallas musik?". Så det blev du som fick bestämma efter det. Jag gillade din musik mormor, även om jag hellre lyssnar på min egen.

Juste nu vill jag bara bort, jag har mitt leende på, jag vill inte göra mina vänner obekväma. Men visst kämpar jag mot gråten varje tyst stund. Jag har tur som har såna fina underbara vänner, dom får mig på andra tankar. Tack för att ni är ni.

Mormor, min fina underbara unika mormor,
Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Jag saknar dig, du fina ängel.