Pass
Jag har funderat lite på vad som orsakat detta, är de det som har hänt eller är jag bara inne i en fas där jag blivit känslokall?
Jag har under de senast halvåret och lite till varit så otroligt känslokall när det kommer till killar och kärlek.
- Reagera som om jag inte bryr mig när en person berättar för mig hur mycket den tycker om mig. Bara för att jag inte känner samma sak tillbaka.
- Har självklart under denna tid börjat träffa killar men inte fattat tycke för en enda. och detta är bra killar, något jag egentligen borde falla för.
- Tycker det är helt ok när jag och en kille går från att prata ofta till att inte prata alls.
Skulle detta varit mig för ett årsen hade jag bölat och mått piss och nu bara bryr jag mig inte. Har ingen aning om varför jag är så här, men ska jag erkänna så är det ganska skönt. Slippa all längtan efter en kille, och ha känslan att man alltid vill skriva eller att man blir ledsen när man slutar prata. Jag bara struntar i allt krångel.
De förflutna har satt sina spår, ni har ingen aning om vad som hänt mig och jag tänker inte ta upp det i bloggen heller... Men det är inget vanligt heartbreak... Önska dock att det hade varit de.
Jag har faktiskt aldrig trott att saker som händer en kan påverka en så otroligt mycket, men här står jag idag, total förändrad på en punkt.
Tiden kommer lösa detta, jag kommet ju självklart inte vara så här för resten av mitt liv. Senare i livet kommet den där prinsen som kommer rocka min värld och ändra min syn på kärlek till bra igen. Om några år, då ska ni få se :)
