agnesericsson

Chacha bloggen, eller? lär ju säga så, kanske dra ett videoinlägg, laaauring, skulle aldrig falla mig in, jeeeezzez!
Hur mår ni? Har ni en bra dag? Vad trodde jag där, ingen av er kommer ändå svara.
.
.
.
.
.
Okej, till det jag egentligen tänkte prata om, min rubrik sammanfattar väl ungefär allting jag tänkte ta upp, så orkar ni inte läsa allt ta in min rubrik i huvudet!
Vi är i tonåren, vi är i våra mest sårbara år, mest påverkade av allt runt omkring oss, och vi tar åt oss av minsta lilla.
Jag minns när jag precis börjat sminka mig, och jag byggde inte upp, började med lite och sen byggde på utan det var boom på med allt smink som fanns. Snacket om mig kom som en våg som sköljde över mig, jag åkte ner på botten totalt, men nu i efterhand så är jag verkligen tacksam över allt som hände, jag kämpade mig upp på benen igen, och var starkare än jag någonsin varit. Den styrkan har stannat kvar och byggts på hela tiden. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket längre, jag hör saker då och då om mig och det går in i ena örat och ut i andra, för så länge jag vet sanningen så är det inget annat som betyder något. Jag vågar säga saker och jag står för allt. Jag är inte rädd för att ta en fight, gör någon något jag tycker är fel så säger jag det. Nere på backen har jag varit, för 3 årsen och dit ska jag aldrig igen.
Det jag vill komma fram till är att alla ni andra är starkare än vad ni tror, all skit som har hänt er kan ni tacka, även om ni mått skit dåligt, så har ni lyckats kämpa er upp på fötterna igen och med alla skiten kommer en sån enorm styrka.
Vi är i våra bästa år, våran resa har precis börjat, ta vara på tiden och lev som om just denna dag vore den sista, skit i alla assholes, man kan deppa över dom senare. Le, skratta, bjud på dig själv och umgås med dom som du trivs med. Lägg inte ner massa tid på tankar och dom här idioterna som finns i världen, dom förtjänar inte ens tid.
Sen det här med kärlek, det är jättefint för er som verkligen hitta er prins, ni som hållt ihop ett bra tag. I've been there done that, hade ett långt förhållande och var kär upp över öronen i grabben, men det slutade i tårar och brustet hjärtat. Kärlek är verkligen vackert när man hittat det med rätt person, jag hade dom bästa månaderna i mitt liv med honom. Men jag tycker det är så otroligt synd att kärleken kan trycka ner en så mycket att man deppar i flera månader, what's up with that. Man spiller månader i sitt liv på att gråta över någon som inte vill ha en del i ens liv längre, jaha det är väl dens förlust, eller hur? Faktiskt.
Så kom igen nu, lev livet varenda minut, och skippa det där med att deppa, tänk på allt posivit, det funkar faktiskt!