agnesericsson

Nämligen Totte.

Det slog mig nyss när jag bäddade om min säng att han alltid har min rygg.

Gången som slog mig var när vi åkte på roadtrip till Västerås för att hälsa på Linus och Albin.

Hela gänget drog ut förutom jag som inte vågar mig ut på krogen med falskleg.

Under kvällens gång var det en kille som försökte ragga på mig, han satt obehagligt nära, tog på min rumpa, hade sitt ansikte äckligt nära mitt och massa obehagliga saker. Jag försökte verkligen visa att jag inte vill, men killen hade svårt att fatta vinkeln. Då ringde min lur och dom andra var tillbaka så jag kutade iväg och Totte kommer springande emot mig och ser på en gång att något måste hänt. Så jag rabblar upp allt, och Totte fick som eld i rumpan och börjar gå med raska steg åt hållet jag kom ifrån. Jag fick dra i honom tills han vände.

Ni tycker säkert det var en töntig historia. Men för mig är den historian inte om en obehaglig snubbe utan om en stark vänskap. Därför gillar jag historian trots äcklet.

.

Jag har känt Totte sen jag var två år, då jag började på samma dagis som honom och efter dagis tio hela år i samma klass.. Visst har vår vänskap inte alltid varit stark, men den har ändå funnits. Våran bästa period måste vart i nian, jag umgicks mest med honom. Jag saknar tiden med honom ibland, han var en av mina närmsta vänner på den tiden.

.

Det jag ville komma fram till är att jag är otroligt tacksam över att ha en sån himla underbar vän.