agnesericsson

Det gick så bra, som smort ni vet. Tänkte inte på't varje dag, bara lite då och då, lagomt ni vet. Sen kommer jag tillbaka till Sverige och ser ditt ansikte lite då och då, men bara på avstånd, det var allt som krävdes för att allt skulle komma tillbaka. Det har inte gått en enda dag då mina tankar inte hamnat hos han. Vart jag än åker, vänder mig, talar, gör så är det alltid något som påminner mig om honom, "den här vägen åkte vi på då, precis så där brukar han säga" osv. Jag skulle så gärna vilja lappa ihop det vi rev sönder.

Frågorna som "undra om han tänker på mig när han hör det ordet, åker på den vägen eller lyssnar på den låten" kommer upp. Gör du det?